Barn på Dammarne | dammarne.se

ATT VARA BARN PÅ DAMMARNE

Hur såg det ut på Dammarne – inne och ute?

Mitt första minne var när vi flyttade dit, vi kom från Kalvhagen vid Svenneby nya kyrka. Vi kom med flyttlasset med häst och vagn från Sandbäck, mitt första intryck var att det var den gamla Bohuslänsstugan. Verandan mitt på väggen, där köksfönstret är nu. Där vi går ut nu, det fanns inte då. Där fanns en vedbod som man kunde gå ut ifrån. Jag minns att det fanns timmerväggar och det var tätat med koskit och lera. Det fanns bara en yttervind på övervåningen, där fanns höns som morsan hade och de ruvade på ägg. En gång gick jag upp för trappen och oroade hönan som då jagade mig, så jag stod på huvet rätt ner för trappen.

Vi hade ju då höns. Vi barn fick passa dem, för att vi hade odlat i hela trädgården så de fick inte komma nära. I trädgården fanns det stigar till brunnen och toaletten. Vi hade en massa blommor och grönsaker, potatis, och fruktträd.

Pappa var diversearbetare, grävde diken, murade, högg träd. Bönderna behövde hjälp med allt möjligt. Det började vi barn också med sen.

Pappa målade huset vitt, men det var nog rött från början. När jag och Willy sedan köpte det, så målade vi det flera år senare rött, när pappa låg inne på kökssoffan och inte märkte vad vi gjorde. Detta var på 60-talet. När han kom ut upptäckte han att vi målat om det. "Vad i helvete?!"

Vad hade ni för sysslor hemma, vem skötte vad?

Jag skulle bära in ved och koks (bränsle). Ute i skogen fick vi hugga ris och bära hem på ryggen. Pappa fick väl tag på lite gamla rivningshus ibland och köpte väl lite ved också. Vi rev Kvilles prästgårds gamla ladugård och tog hem en del bräder och stockar. Av det byggde pappa loftet på övervåningen. Hallen byggdes nog tidigare.

Några bar in vatten, det var nog Willy och Walter. Wera var nog mer inne och jobbade. Wilgot skulle stänga för hönorna. Mamma skötte städning och mat. Pappas fritid, han var aldrig inne, var att sköta odlingarna.

På vintern kunde vi inte vara i köket för nordanvinden låg på, så vi lagade bara mat där och satt och åt i rummet. Det fanns då en skiljevägg mellan rum och kök. Vi hade spisen mot matrummet och där eldade mamma och bakade. Vi eldade med ljung. Att det aldrig tog eld i huset är ofattbart.

Hur sov ni?

Rummet där vi har vardagsrum idag. Vi staplade sängar för att få sova. Det var sängar överallt, det var ju 6 bäddar som skulle vara där alltid. På vintern var det nästan frost inne när vi skulle sova, vi hade en kamin i hörnet där vi sov. I köket gick inte att få någon värme. Vi fick täta fönstren med bomull etc. Vi hade julgran på julen mitt uppe bland alla bäddar. Julgranen klädde vi med sockerkarameller, men på kvällarna åt vi upp dem så på jul var det knappt något kvar.

Var lekte ni?

Ute, i bergen. Vintertid åkte vi skidor, fast vi hade inga skidor. Pappa gjorde det av björkbrädor och ibland fick vi tag i trätunnor och de banden spikade vi på cykeldäck som vi hade fast på skidorna. Skidor fick vi inte förrän vi var gamla och kunde köpa själva.

Pappa gjorde kälkar. Uppifrån myren och ner åkte vi med dem. Det var mycket snö. På somrarna var vi ute i skogen. Ungdomar från hela socknen kom hem till oss och vi hade en lek vid vedboden, där var det fritt att vara och vid berget fick vi också vara. Sen skulle vi gå genom skogen mellan dessa ställen och en av oss var alltid "jägare". Han hade båge och pilar och skulle skjuta på dem som gick emellan. Den som blev träffad fick då vara den som var "jägare". Det höll vi på länge med. Men till slut kom vi på att träpilen, den gjorde ju ont. Så det gick ju inte, vi virade då på trasor så att det inte skulle göra ont. Man låg och lurade bland träd och buskar och rusade fram och sköt.

Hemma klättrade vi i träd och tävlade om vem som kom längst in i skogen utan att nudda marken. Gångstigen i skogen, där stod smala björkar och vi hoppade rakt ut i björkarna och seglade ner i backen med dem. Det var jädrigt roligt. Men ibland var de för grova och då dinglade de inte ner och då fick man klättra ned.

I trädgården hade vi trapets, romerska ringar och boxades. Vi hade smärtingboxhandskar för vi hade inte råd med skinn, och de gick åt. Det var som ett träningsläger. Det gjorde vi barn i familjen. Vi hade mycket friidrott, hoppade och var igång hela tiden. Övningar på att stå upp, bygga pyramider med våra kroppar.

Grip-Ernst jagade oss när vi kom in på hans mark, där skulle han ha kor som betade. Han jagade oss ibland med piska men han kom aldrig åt oss för vi sprang upp i berget.

Vi var borta hos andra också men vi var väldigt mycket hemma. Sen började ju vi att jobba när vi var ungefär tio år gamla, pappa hade hand om skötseln av grönsaksodlingarna på Kärraby. Han odlade så vi måste vara med och jobba där. Tio öre per rad skulle vi få. Han gick och skyfflade mellan raderna och vi rensade inne i raderna. Han hade även hand om kyrkorna, så där var vi också med farsan och gick och krattade. Vet inte hur gammal jag var men före 13 års ålder iallafall. För då flyttade jag hemifrån till Bottna och jobbade som dräng. Fast det kallades för höling. Men innan dess jobbade vi ju hos bönderna varje sommarlov.

Vad åt ni?

Ojojoj. Potatis, och korv, potatisen fick vi skala själva vid bordet. Mycket Knackwurst. De köpte väl lite gris ibland av bönderna, sen fanns ju affärn. Vi köpte det som fanns och det man hade råd med. Mamma var duktig på risgrynspudding men det var alltid till helgerna. Då kom massa folk och hälsa på så då gick allt åt och det blev inget över till oss barn. De bjöd på sardiner till smörgåsarna, då blev bara såsen över till oss. Vi åt även tätningslisten på burken. Vi blev förbannade när de fick besök för då fick vi ingen risgrynspudding. Från att vi var åtta - nio år sprang ju vi hos bönderna så vi fick ju mat där också. Men vi svalt aldrig, mamma fixade alltid något.

Vart fick ni råvarorna ifrån?

Vi fick potatis från egna odlingarna. Affären vi handlade i låg på Hogane, och Ödsmål. Vi handlade mycket på krita.

Det fanns fiskhandlare på cykel, från Bovall. De kom ända till Dammarne. Vissa kom på motorcykel. Ibland när fiskhandlaren kom köpte mamma horngädda, vilket var billigt. En gång sa mamma till mig att springa med honom längs grindarna när han åkte på sin cykel, och det gjorde jag. När jag stängde sa han till mig att jag varit snäll och gav mig en 10-öring, men jag sa som man skulle: "inte ska jag ha nått" och då tog han tillbaka den och jag fick inget av fanskapet.

Vi jobbade ihop med farsan en del, så att det gick runt. Vi har bland annat byggt vägen till Torsbo för hand. Det var rätt genom skogen så det var ett jädra jobb. Då var vi rallare.

Kriget började 1939, då var jag 12 år. Prästen var nazist, han skickade sin fosterson med båt till Norge och nazisterna dödförklarade honom. Vi märkte inte av det förutom att vi hade knalt med mat, allt var ransonerat. Kaffe, kakao, socker, mjöl, man fick kuponger till allt. Det kanske var bra, det sparade pengar för det fanns ju inget att köpa. Vi fick inget mjöl av bönderna trots att vi hjälpte dem så mycket, och trots att det inte gick på deras ranson.

Berätta om skolan!

Jag började småskolan när jag var sju år men jag gick inte så mycket för jag hade ständigt ont i magen för att jag inte ville gå dit själv över berg och skogar, till Hogane vid Svenneby gamla kyrka. Läkaren trodde jag hade ont i magen för att jag drack för mycket kaffe, men det hade jag ju aldrig smakat på. Det var ca tre kilometer dit, till skolan. Sen gick jag till Övertun och började folkskolan och gick där i fyra år. Sex år sammanlagt. I Folkskolan läste jag rent allt, och läste för alla årskullars examen. Varje år när skolinspektionen kom fick jag stå och läsa högt för dem och alla föräldrar, hela församlingen, för jag var bäst på att läsa. Man fick läsa för prästen också, konfirmationen. När jag var 13 och flyttade till Bottna som höling läste jag för prästen i Svenneby.

Hur tog ni er dit?

Gick. Vi gick alltid hela tiden på fritiden, i stora gäng och gick runt. Hade med oss hammare och spik när vi åkte skidor när mekanismen över foten lossnade. Herregud vad skoj vi hade. Vi var väldigt mycket på Djupedal hos ungarna där, jag var lika gammal som en kille där, Karl-Erik. Jag har ett minne därifrån, man skulle säga ett ord som man skulle börja och sluta en berättelse på. Det gjorde vi ofta. Jag brukade sjunga där också, blåsippan ute i backarna står. Den fick jag alltid sjunga. Sen började livets allvar...

Vad gjorde ni på jul, nyår, påsk och midsommar?

Inget speciellt. Julklappar fick man inte. Farsan var på vind och snickra så vi fick nått litet men det var inget sånt. Julgran hade vi alltid iallafall. Den snodde vi nog i skogen. Vi hade saltlånga istället för lutfisk. Och gröt hade vi, mamma fick nog mjölk av någon bonde. Men det var inget större firande. På påsk hade vi alltid påskeldar, som vi i vårt gäng gick och samla ihop. Vi hade rätt stora eldar upp på berget så det skulle synas. När kriget började, när tyskarna gick in i Norge, då såg vi bomber över havet, hela havet brann.

Hur firade ni födelsedagar?

Aldrig nått som jag kommer ihåg. Vi kanske fick syltkaka, en sockerkaka med lite gojs. Men vi fick nog inget. Vi sjöng mycket.

Hade ni radio?

Nja, under kriget hade vi en mottagare som gick på bilbatteri. Det laddade vi i Hamburgsund. De spelades gamla sångbitar ibland. När ubåten Ulven gick under, under kriget, då satt vi och lyssna. Vi hade inte kvar radion efter kriget.

Hur användes åkern?

Den var odlad, av Grip-Ernst. Han hade hjälp att plöja av en annan bonde men sen harvade han. Havre, vete etc. Det fanns alltid kor och får där. En häst också.

Var ni i Hamburgsund?

Ja lite då och då, vi var ofta där på fotboll. Vi kollade på matcher och sen bildade vi ett eget fotbollslag i Svenneby, då spelade vi på en åker och sparkade på fotbollar och koskit om vartannat. Alla fyra killarna spelade, mest jag och Willy. Jag var kassör i den föreningen också, vi köpte tröjor och byxor till oss. Vi hade fotbollsskor med dubbar och det var ett jobb att hålla dem kvar. När vi la ned det skulle alla medlemmar ha sin andel, då sände jag en postanvisning till varje medlem, det var nog 40-50 st. På postkontoret i Heestrand var postkassörskan lite svettig när hon skulle skicka ut och skriva kvitton till alla.

Hur såg det ut där då, vad fanns det?

Det är ju stor skillnad. Det fanns inget av den bebyggelsen och fotbollsplanen som finns idag. Där vid färjan fanns en charkuteriaffär. Det fanns också en bilhandlare i krysset när man åker in i Hamburgsund. Det fanns ett bageri och lite hus som finns kvar nu. En manufakturaffär med lite kläder. En taxi. Konsum låg där man köper glass nu. Bortigenom är allt nybyggt, där fanns inget. Det fanns ett ställe som hette Karlssons, som sålde saker som alla lanthandlare. Man rodde över passagerare till Hamburgö, men det fanns en färja också när det kom bilar. På Hamburgö fanns affärer och ett bryggeri. Det fanns en festplats också, Berga festplats. Där var vi många gånger. Då fick man gå eller cykla. Nån hade väl cykel, alla kunde inte cykla.

Berättat av Wollmar Andréasson för barnbarnet Jenny hösten 2016